Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Insåg häromdagen att jag nu varit opererad i 6 månader.

Ett halvt år har jag minskat i vikt.

Ett halvt år har jag levt med min nya mage.

Tiden har gått förbannat snabbt, att äta varannan timme blev en vardag snabbare än jag hann med att  blinka.

Det är så jag lever idag, äter varannan timma och planerar noga in mina matlådor.

Visst kan även jag slå till med mindre bra mat mellan varven, men jag äter det i små portioner och jag tänker mig noga för innan.

Jag kan äta allt utom feta ostar för det dumpar jag på direkt å blir sjukt trött så det håller jag mig ifrån.

Även fast jag haft lite komplikationer i form av gallsten, infektion i titthål, å den där slitsen som öppnat sig så har jag aldrig någonsin ångrat mitt beslut att lägga mig på operationsbordet.

Jag ser tillbaka på tiden innan operationen och jag minns hur gärna jag ville det här.

Hur längtan av  att vilja vara normalviktig och ha en bra hälsa lockade så jag höll på att spricka.

Något som jag idag knappt kan fatta att det har hänt, allt har gått så snabbt och jag jobbar med den mentala biten varje dag.

För det är något som man som gbp opererad inte får hjälp med, det är något som man måste jobba med själv.

Att förstå att man minskar/minskat i vikt kan ibland vara svårt för hjärnan att ta in, för någonstans i huvudet är man samma gamla tjockis som man alltid sett där i spegeln det spelar ingen roll vad storlekarna säger för där i spegeln är du barbamamma.

Jag har än idag dagar då jag känner mig otroligt  tjock, men jag jobbar på det och dom dagarna blir mindre och mindre.

Och när jag ser tillbaka på det här halvåret som gbp opererad så inser jag vilken jäkla resa jag faktiskt har gjort!!

010

 

Annonser