Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

När jag tänker tillbaka på hur jag mådde innan min gbp operation så är det inte direkt någon solskenshistoria.

Jag hade ett skyhögt blodtryck samt åt en hel del mediciner som inte alls hjälpte, sen träffade jag ju den berömda väggen något år innan och det gjorde väll inte det hela bättre heller för vare sig vikten eller skallen.

Jag pusslade ihop mig så gott det bara gick, och jag lärde mig att acceptera min livssituation.

När läkaren först la fram förslaget om att gbp operaras så tvekade jag inte en sekund men sa ändå att jag ville fundera ett tag.

Jag visste vad jag ville och eftersom vikten inte alls var vad den en gång varit så var jag på ett sätt ganska glad över att läkaren kommit med förslaget.

Gick hem och googlade sönder hela internet ( som det kontrollfreak jag är)  efter information om operationen som jag skulle genomgå, läste alla bloggar jag kom över, både bra och dåliga erfarenheter från operationen samt kollade på före och efter bilder.

Jag minns  att jag stängde ner datorn i ren panik efter att ha googlat operationen och fått fram ett par  köttiga bilder…

Efter det tog det några dagar att komma på rätt köl igen, även om jag visste vad jag innerst inne ville.

Jag skulle viktopereras!

Berättade för den närmsta kretsen om mina planer, en del var glada för min skull och en del ja…. jag vet ännu inte idag varför dem reagerade som dom gjorde genom att dra upp allt det dåliga som SKULLE kunna hända.

Jag minns det så väl det var  ganska exakt på dagen förra julaftonen och vi kom in på att jag skulle opereras, jag möttes av så mycket negativt  så jag lade locket på och nämnde det inte mer.

Hur jag än försökte få fram det positiva med operationen och att min hälsa skulle bli bättre så gick det ändå inte fram, detta var mitt allra första möte med omgivningens negativa reaktioner på gbp operationer.

Sen kom dagen då allt närmade sig och jag var tvungen att berätta för jobbet, väl där fanns det ju en å annan som hade åsikter om detta med såklart.

Och vid den här tiden, hade jag mer kött på benen än i julas så jag lät dem hållas med sina åsikter och låtsades som om det regnade.

Jag var så förbannat trött på att försvara mig och mitt beslut.

För det var just det som det var för mig, tomma ord för jag hade ju  bestämt mig för länge sedan att jag skulle gbp opereras  och det skulle INGEN någonsin kunna ändra på.

Idag när en del av de här människorna kommer fram och ger komplimanger så får jag kortslutning i skallen, det går lixom inte ihop.

Först tycka si och så för att sedan vända kappan efter vinden… jag förstår inte?

Varför ens lägga ner tid och energi på en massa negativt när en människa berättar om något som gynnar den framtida hälsan?

Idag lägger jag inte längre den energi som jag gjort på att bli accepterad av omvärlden som gbp opererad, idag struntar jag blankt i vad alla andra tycker om att jag opererade mig  😀

20131124-144205.jpg

Annonser