Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Innan jag satte mig här så visste jag precis vad jag skulle skiva om, ett ämne som berör och sätter en massa frågor i gungning hos mig och säkert en hel del andra viktopererade.

Såhär är det, den senaste tiden har komplimangerna fullständigt haglat in  över mig, och alla består självklart i hur vacker jag är eller blivit.

Människor ”ser” mig på ett helt annat sätt än innan när jag var tjock  och många hajjar numera till när jag går förbi.

Människor tittar på ett helt annat sätt än innan.

Som en fd tjockis så är det svårt att ta till sig alla komplimanger och fina ord man får höra, för deep down inside myself så är jag  ju samma  tjej som jag alltid varit.

När det kommer till komplimanger och smicker vill jag inte vara med längre, det blir lixom jobbigt på något sätt för i huvudet är jag fortfarande den tjocka tjejen med dåligt självförtroende.

Jag vet lixom inte hur jag ska bete mig, jag har lärt mig att säga tack men jag tar inte in orden som sägs.

Viftar bort dem och kör på med det jag gör tills nästa komplimang kommer och jag inte vet vart jag ska ta vägen igen.

Knystar fram ett tack och sen vill jag bara gå å gömma mig.

I går var en sådan dag som man komplimang bombade mig på olika ställen och jag har funderat en hel del över det där sen dess.

Hur jag ska ta in det?

Få min egen hjärna att fatta det som alla andra ser?

För mig är jag ju samma människa som jag alltid varit..den där tjockisen till vänster  i bild!

20131107-191344.jpg

Annonser