Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vågen visar 2,5 kg minus sen förra veckans vägning och jag är numera inne på det efterlängtade 80 talet och är enligt bmi tabellerna bara överviktig just nu.

Tänk att jag för bara några månader sen släpade omkring på 32,5 kg mer.

Jag har funderat en hel del kring vart jag vill att vikten ska stanna, och som ni vet så hade jag små små delmål i början av den här resan just för att jag inte hade en aning hur just det här verktyget skulle fungera på mig.

Och som ni vet så hoppas man så mycket i början av någonting och speciellt när man har längtat så mycket efter någon som jag gjort.

I början var jag missnöjd över att jag inte gick ner så mycket i vikt som ”alla andra” och med alla andra så menar jag alla gbp bloggar som jag läser.

Ja, jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men i början fattade jag inte bättre och jag tittade maniskt på bilder osv.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen men jag minns att jag var besviken flera gånger i början, såg ner på mig själv för att jag inte tappade mer i vikt.

Något som jag har insett nu efter att ha pratat med Ina igår att jag var inte alls så dålig på att tappa kilo, snarare tvärtom.

Jag satte upp små  små mål som sporrade mig vidare hela tiden, små mål blev lite större mål och nu har jag slutmålet inställt i siktet.

Jag själv satte mitt slutgiltiga mål runt en siffra , för där har jag varit innan och då har jag mått bra och lixom varit nöjd.

Men ju mer jag går ner i vikt ju mer inser jag att jag inte kommer att stanna på mitt första slutmål, så jag gav mig in i BMI djungeln och tittade vad den tabellen ville att jag skulle väga.

Det skillde sig inte alls så mkt från mitt första slutmål jag satt upp, men ändå det var inte mitt mål.

Jag har funderat och övervägt om jag ska ändra mitt slutmål och ja det ska jag.

För vem vill inte vara normalviktig även om det är enligt en tabell?

När jag tittar på viktkoll appen så ser jag att jag har inte alls så långt kvar till det där målet och jag känner heller ingen panik över att komma dit snabbt längre.

Jag har ju trots allt bara varit opererad i 4 månader.

Jag funderade en hel del i natt när jag låg vaken på det där samtalet med Ina och massor ploppade upp i mitt huvud.

Jag som hade nedvärderat mig så inni helskotta för att jag inte gått ner så mycket  i vikt som jag hade föreställt mig själv , hade i själva verket gått ner  alldeles för snabbt i vikt.

Hur kunde jag vara så blind och låta det hända?

 

 

Advertisements