Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Efter mitt inlägg igår om att mitt mål är att jag ska upp i sadeln igen så gjorde jag slag i saken och ringde min lokala ridskola.

En ridskola där jag lärde mig rida för 26-27 år sedan.

Jag minns det än idag, min första ridlektion på en brun ,blåögd ,b ponny som hette Storpelle.

Jag tävlade en hel del med denna Storpelle och det gick inget vidare eftersom han vägrade ut sig på första eller andra hindret varje gång.

Det stoppade inte mig, utan jag anmälde oss till olika tävlingar och gav mig faen på att jag skulle få ponnyn att hoppa.

Så en dag fick jag runt han till näst sista hindret innan han vägrade ut oss.

Sen la jag ner det där med att tävla med Storpelle och gick över till andra ridskoleponnys med lite mer drag i.

Det var mer min grejj, heta ponnys som man kunde komma upp i klasserna med.

Nu när jag tänker efter så kommer en massa härliga minnen upp och det är med ett leende jag skriver detta inlägg.

Vilka minnen, vilken nostalgi det kommer bli för mig att komma tillbaka till den plats där allt en gång startade.

Nu skenade mitt inlägg iväg lite  här och fokus blev något helt annat än det jag tänkte skriva om, men det gör inget haha.

Hur som så ville kvinnan på ridskolan erbjuda mig en plats redan på lördag i en grupp, jag funderade ett tag och tackade bestämt nej.

Förklarade att jag ville börja runt eller efter jul och kvinnan sa att det gick bra det med.

Jag är inte lixom inte  där än, jag vill känna mig bekväm i min egen kostym innan jag tar mig för mitt intresse igen.

För när jag gör det, då ska jag göra det med den där  tävlingsinstinkten som sitter i ryggen och inte någon halvdann rida ut någon gång ibland ridning.

Därför känner jag att det är viktigt att jag känner mig bekväm med mig själv först.

Ni kanske tycker detta är helt åt helvete tokigt, men så tänker jag och så får det bli.

Annonser