Etiketter

, , , , , , , , , , ,

I morgon har det gått en vecka sedan jag rullades in på operationsrummet på sophiahemmet och imorgon är dagen då jag får börja att äta purémat och barnmat från 8 mån samt lite äggröra osv.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter det, att få tugga igen.

Även fast jag ”bara” ätit mina soppor i en vecka eller njae 6 dagar blir det ju i morgon om man räknar bort operations dagen för då fick jag ju bara dropp.

Även fast det bara gått en vecka typ så står dom där sopporna,yoghurten och buljongen mig upp i halsen.

Idag gick jag igenom boken jag köpte med mig hem samt pärmen jag fick med massa info om den tiden som börjar snart.

Purétiden sha la la la la.

Nu så här dom här dagarna efter operationen så känner jag att smärtan som är kvar i sidan är mer molande och den stör mig inte lika mycket som innan.

Den är där och gör sig påmind ibland, men mer än så är det inte.

När jag kom hem från sjukhuset undrade jag flera gånger om jag vart riktigt dum i huvet som utsatte mig för en gbp, för faaen i helfete vad ont jag hade.

Och jag undrade varför ingen hade sagt något om det, om baksidan. ( fast det hade dem ju såklart)

Idag har jag varit ute på promenad runt kvarteret i sedvanlig ordning( vårt kvarter är inte stort) i nästan en halvtimma, det går lixom inte så snabbt för speedykulan  😉

Samt varit med familjen och handlat skolavslutningskläder till sonen och  käk inför purétiden, så det blev ju en hel del promme där med.

Jag tar en dag i taget och jag mår bättre för var dag som går och det börjar sakta att sjunka in att jag aldrig kommer att se ut i kroppen  som jag gjorde den där fredagen när syster Ina ringde och bad mig börja flyta!

Jag ser även på vågen att det börjar att hända saker och eftersom min operationsdag var förra tisdagen så ska jag släppa den aktuella siffran på min viktnedgång sedan dess i morgon, so stay tuned.

 

 

 

Annonser