Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , ,

Egentligen är jag så förbannat trött så jag skulle kunna lägga mig ner och somna rakt av vart som helst.

Efter en helt sjuk dag på jobbet, btw min första dag som heltidsanställd igen!!

Eller ja, heltidsanställd har jag ju varit hela tiden men eftersom det har tagit sin lilla tid att komma tillbaka igen efter den där träffen med väggen så har jag nu förhoppningsvis äntligen gjort slut med försäkringskassan.

Jag inser vikten av att fokusera på mig själv om det här ska funka, så just nu går all min energi åt till att ta mig igenom dagarna på jobbet.

Att få den biten att funka igen, sen får jag smyga in en bit i taget av allt det där andra som jag brukade göra efter jobbet.

Det är väll så det är när man kommer tillbaka igen, vad vet jag?

Jag gör så gott jag kan och det är huvudsaken,jag  har  lärt mig att prioritera ”rätt” saker framför alla dem där onödiga måstena.

Något som jag tror är oerhört viktigt om jag  inte ska hamna hos väggen igen, för jag tror att om man har varit på det där mötet hos väggen tidigare så har man större chans att halka in där igen.

Å det vill jag verkligen inte.

Varje dag på jobbet  blir jag påmind om vilken otroligt resa jag har gjort senaste året, hur allt det där negativa ändå lärt mig en massa om mig själv.

Idag hade jag medarbetarsamtal och skulle  sätta betyg på mig själv och hur jag jobbar osv, jag valde att inte göra den biten just av rädsla för väggen.

Jag minns att efter det att jag gjorde det sist så bam var jag i väggen.

Visserligen spelade fler faktorer in, men ändå.

Jag blir så glad över mig själv att jag faktiskt satte ner foten och sa att det inte kändes ok att göra det, men att min chef gärna fick sätta sina betyg när jag gått.

Sen någon dag längre fram när jag känner mig mogen, ja då kanske jag kan be om att dem visar mig vad dom skrev.’

Tills dess vill jag fokusera på att ta mig igenom vardagen.

När jag ser en del människor på min arbetsplats blir jag ännu mer påmind om allt som varit, varför vet jag egentligen inte.

Men ändå en påminnelse om att jag faktiskt klarat det!!

Jag blir glad inom mig  och känner mig som den där superkvinnan min vän alltid kallat mig för, den superkvinnan jag var i just hennes ögon.

Idag inser jag att jag faktiskt ÄR den där superkvinnan!!!!!

Annonser