Den här månaden har jag satt upp  några mål som ska hjälpa mig i vardagen.

Mål som samtidigt som dem påminner så ska dem sporra mig att inte kasta in handduken.

Mål som ska bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar detta, och med detta menar jag framförallt mitt arbete.

Ett arbete där jag alltid jobbade  120 % och gjorde mer än vad som krävdes av mig.

En ribba som fröken duktig satt själv och ingen annan.

Idag jobbar jag med att tänka mer på mig själv, men det är ta mig faan svårt när gästerna står och stirrar på mig ifrån kön.

Då är jag tillbaka på ruta 1 igen och drar i den högre växeln och kör på.

En växel som jag sedan inte kan komma ur, utan resten av dagen ser ut så.

Sen undrar jag varför jag inte kommer till ro på kvällen?!

Att jag aldrig lär mig!

Även fast jag är på väg i rätt riktning med mitt pussel så är det ibland kämpigt när kroppen inte allt vill det jag vill.

För någonstans är det ju något som är galet med min  kropp, något som gör att jag inte alls orkar lika mycket som innan.

Jag vet inte om det är någon bra ide det här med målen , men heeey man vet inte förrän man prövat.

Jag vet att jag någonstans där inne har det där drivet som jag alltid haft, nu ska jag bara plocka fram det med.

makmsak

Annonser