Etiketter

, , , , , , ,

Fick en inbjudan av en släkting  till ett kalas, ett kalas som är i ett annat land.

Visserligen ett närliggande land men ändå.

Ett land som påminner mig om mina rötter och vem jag är.

Eftersom jag hade sorg när jag var i det här landet sist och även träffade dessa släktingar så vet jag med mig att det kommer att bli ett känslomässigt kaos utan dess like.

Just av den anledningen har jag valt att inte åka dit tidigare.

Men nu, nu känns det som om det är dags att ta tjuren vid hornen och göra slag i saken, hur jobbigt det än är så är det ändå min döda pappas släkt och på så vis även min släkt.

Jag vet inte om jag tar med mig resten av familjen eller om jag åker ensam.

På ett sätt skulle det kännas skönt att åka själv, att ta itu med allt som så länge plågat mig och orsakat ett sådant tomrum i mitt hjärta.

Medans det på ett annat sätt skulle kännas bra att ha med sig familjen som ett stöd.

Jag vet att min släkt där borta gärna vill träffa mig och min son  men jag vet inte om det är en så bra ide att kasta in sonen bara sådär när vi inte setts på så många år.

Det kommer bubbla upp mycket känslor både hos dom och hos mig, känslor som påminner dom om min pappa och att jag faktiskt är hans dotter.

Jag vet inte, men just nu känns det som om jag ska åka ensam och så kan vi åka tillsammans  allihopa lite senare i sommar…..

Hoppsan vad personligt det blev nu 😉

Annonser