Etiketter

, , , , , ,

I min släkt umgås vi inte speciellt mycket med varandra, vet inte exakt varför det är så men så har det alltid varit.

Igår så åkte vi på lillkusinens kalas, mest för att grabbarna skulle leka men även för att se lite vilka om kom dit och inte.

För ni förstår att i vår släkt är det skillnad på barn och barn.

En del av gästerna som var på kalset tittade på mig och blev som förstelnade när dem såg mig, dom hade såklart inte räknat med att jag skulle vara där.

Gäster som dessutom är mina egna släktingar.

Jag minns förra året när sonen hade kalas och vi hade bjudit in allihopa, inte en endaste dök upp och sonen var jätteledsen.

Det var ganska intressant att detta ointresse helt plötsligt inte alls gällde.

Jag som vuxen kan hantera det, men ett  barn.

Sonen hade en hel del frågor om det när vi lämnade kalaset och jag visste varken ut eller in på vad jag skulle svara.

Det enda jag vet är att i år så kommer jag göra allt jag kan för att skydda honom från att bli ledsen igen.

Så förbannat tråkigt att det är skillnad på barn och barn….

Annonser