Etiketter

, , , , ,

Igår när jag satt på informationen slog det mig att jag aldrig har sett så många tjocka människor i ett och samma rum.

Det var en skön känsla att känna att man inte var ensam,ändå kände jag mig så där obekväm i kostymen som man ändå gör när man är missnöjd med sig själv.

Och jag såg att många lixom jag själv satt och skruvade sig på stolarna.

Med samma missnöjda känsla..

Jag vet att jag har gått upp sedan puckoläkaren skickade remissen och jag hoppas att det blir ok på konferensen med den vikt han skrivit.

Annars får jag ringa kvinnan man skulle kontakta om man fått nej och gått upp sedan remissen skrevs.

Något som fastnat i mitt huvud och som jag hör hela tiden är: alla ni som är kallade idag är inte godkända för op…

Ord som jag hör om och om igen och jag är så orolig att jag är en utav dem.

Även fast puckoläkaren har sagt att jag inte har några problem att bli godkänd med min sjukdomshistoria.

Ändå kan jag inte låta bli att bli orolig och undra.

En undran som jag kommer bli helt tokig på tills nästa brev dimper ner.

Tänk om dom säger nej?

Annonser