Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , ,

Pratade med kvinnan på medicin som hörde av sig för att meddela provsvaren i morse.

-zipp,nada,zero, ingenting!!!

Alla prover hon tog var bra och hennes bedömning var att jag skulle fortsatt utredning via min Vc.

Jag är inte ett dugg förvånad över att inte proverna visar något, det är lite så min kropp fungerar.

Ena dagen visar den medans andra dagen visar den ingenting på dessa prover.

prover som läkarna idag stirrar sig blinda på.

För visar inte proverna något så är du inte sjuk.

Det är som om kroppen spelar mig spratt hela tiden.

Det positiva i den här soppan är ju att jag inte har någon allvarlig eller farlig sjukdom som kvinnan så fint uttryckte sig.

Något som annars kunde satt käppar i hjulet för gbp en.

En operation som jag längtar efter mer och mer nu för varje dag som går.

Allra helst vill jag att den ska vara över så att jag kan börja mitt ”nya liv” med min nya mage.

Jag vet att jag inte kommer att vara så kaxig när jag väl ska rullas in och jag kommer säkert ändra mig flera gånger av rädsla på väg till op.

Inte rädsla för själva operationen utan det som kommer sedan, att vakna upp ur narkosen.

Något som jag är rädd för eftersom jag vet att jag är stökig när jag ska till att vakna igen, hjärnan hänger inte med i svängarna så att säga.

Tror ni man kan få tvångströja så att man vaknar upp i den?

Det hade varit lugnast så för den stackars personalen på uppvaket.

Nu låter det som om jag är en riktig galning men det är jag inte, min kropp bara reagerar lite annorlunda på det här med narkoser.

Annonser