Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Det här med den kommande gastric bypassen.

Eftersom dem flesta i min omgivning reagerat negativt på att jag har tänkt att göra en gbp så har jag kommit fram till att jag inte ska berätta för någon mer nu.

Det tar så otroligt mkt energi bara av att ”försvara” sig hela tiden och berätta varför jag vill det.

Egentligen tycker jag att man borde respektera mitt beslut och stötta mig i det jag har tänkt istället för att komma med värsta tänkbara scenario nu när jag öppnar mig och berättar.

Jag vet att det är min kropp och jag gör som jag vill å allt det där, och att jag har bestämt mig.

Det kan ingen ändra på, inte ens med alla negativa åsikter som min omgivning faktiskt kommit med.

Jag fattar att jag måste berätta för min skiftkompis på jobbet sen när den e gjort eftersom jag måste äta i tid och otid, vilket känns bra då han och jag känt varandra länge.

Hade det varit någon annan på mitt arbete så hade jag inte varit lika öppen alls.

Jag vet inte men det kanske är lättare att prata om det efteråt, när den e gjord?

När det inte finns någon återvändo och människor inte kan få mig att ändra mig.

Något som skrämmer mig med gbp en är att jag läste något om att man ska vara hängandes ett tag under operationen?

Jag är inget större fan av operationer eller sjukvården heller för den delen, men just det här skrämmer mig.

Jag kan vara med andra, då är det piece of cake men när det kommer till mig själv blir jag 2 år igen.

Sen tänker jag att va faan har så många andra hängt där utan några problem så kan väll jag med hänga och dingla lite 😉

Nu bär det till jobbet!

20130304-103015.jpg

Annonser