Etiketter

, , , , , , , , , , ,

….Ska det bli ordning på torpet!

Jag vet inte om det är för att det börjar att bli ljusare ute eller om det är för att jag håller på och sluta med en viss medicin som jag känner mig positivare.

Medicinen hjälpte mig verkligen när jag inte mådde bra.

Sista tiden har jag känt mig positivare dom dagarna jag inte tagit den, hur jävla knepigt är inte det undrar jag ?

-Summa summarum så mår jag alltså bättre utan den!!

Jag struntar i vad puckoläkaren säger för nu ska den väck!

Han insisterade och proppsade på att jag skulle börja äta den då när allt var som jobbigast att jag nästan började undra om han fick provision för att skriva ut dessa mediciner.

Jag var helt emot att äta sån medicin och jag sa bestämt nej flera gånger innan jag bestämde att jag behövde nog kanske dem ändå.

Nu när jag mår bättre minns jag den totala avsky och negativitet jag hade inför just denna medicinen och jag ska sluta med dem.

Gärna på en gång, allra helst igår!!

Jag minns än idag hur puckoläkaren hävdade att dessa mediciner inte alls var så dåliga för kroppen och framförallt dem var inte beroendeframkallande så att sluta med dem den dagen jag kände att det var dags skulle inte vara några problem.

Det måste vara den största lögnen i puckoläkarens historia!!

Klart som faan jag får biverkningar av den när jag inte tar den, men ju mindre jag tar desto mer försvinner dem sakta en efter en….

När man tar dessa mediciner så märker man inte av så mkt biverkningar förutom att man blir svinhungrig hela tiden, jag vet inte hur många ggr jag bytte men ändå vart det samma med vad jag än prövade.

Mat, mat, mat…. och ni kan ju gissa vad det resulterade i?

Visst kunde jag le med hjälp av medicinerna, men den där äkta känslan av att vara glad fanns inte inom mig.

Det kändes så fel, konstgjort och många gånger undrade jag om det var så mitt liv skulle se ut.

Jag minns även att jag inte kunde gråta, för det var något jag verkligen gjorde en hel del under denna period.

Men med medicinerna kände jag INGENTING!!

Jag kunde inte ens känna glädje när jag tittade på människor som jag höll kärt och som betyder mkt för mig.

Ingenting!!

Från att ha känt en hel del till att känna ingenting var någonting som jag behövde just då när jag var under isen.

Sakta men säkert och en dag, en dag ska jag ha gjort mig av med ”giftet”!!

Jag har en plan, och den planen är att innan min gbp( för jag ska ha igenom en )så ska jag ha fått bort ”giftet” från min kropp!!

Oj vad personligt det blev helt plötsligt……

Annonser