I veckan ska vi ha möte  med  puckoläkaren, Fk kvinnan och min arbetsgivare igen.

Jag vet inte längre hur jag ställer mig till det som varit och hur jag ställer mig till framtiden.

Det enda jag vet är hur det har varit att komma tillbaka till jobbet.

Omställningen som var.

Hur den ena dagen inte var den andra lik.

Hur min kropp kapitulerade och gav upp flera gånger.

Nervositeten som fyllde mig dag efter dag.

Skulle jag klara av dagen eller skulle jag vara tvungen att avbryta??

Det är mycket som rör sig i huvudet när man försöker att komma tillbaka till den identiteten man en gång var.

Den identiteten som omgivningen fortfarande tror att man är.

I början var jag osäker och backade undan, var rädd för att ta plats.

Idag känner jag att jag börjar att få mer kött på benen och det känns inte alls längre lika hopplöst och jag backar inte längre undan lika mycket.

Det blir nog människa av mig med tillslut!!

Annonser