Ääääähmmmm, så känns det väll kanske inte direkt längre men jag kämpar på för att trivas med den jag är just nu.

Den barbamamma jag utformats till.

Även om jag ser fram emot och hoppas på en gbp så är vägen dit lång, speciellt när man som jag och många andra väntar.

Väntan på gruppmötet känns oändligt långt även om 3 mån inte känns som speciellt lång tid.

Men 3 månader är lång tid, speciellt när man går och väntar.

Jag är fortfarande som en hök över posten och jag hoppas och hoppas att min kallelse ligger där i varje dag.

Igår slog det mig hur besatt jag blivit av det här med posten, jag går och väntar och väntar för att sedan dyka ut när posttanten lagt ner posten i lådan.

Vad är det jag väntar på frågade jag mig själv?

Nää inget speciellt kom jag fram till, sen slog det mig att jag håller ju på så här för att jag väntar på min kallelse!!

Åhh, jag kommer att bli helt knäpp i huvet!!

Annonser