Senaste året har jag varit inne i en fas av att vara mer och mer för mig själv.

Eftersom jag inte alls har varit mitt forna jag på alla möjliga sätt så har det då varit en självklarhet att jag gjort saker som fått mig att må bra.

Ett tag var det att inte göra ett jota.

Jag drog mig undan från omvärlden så mkt jag bara kunde och ville inte göra något alls.

Nu när jag mår bättre på det planet så känner jag att jag faktiskt saknar det sociala livet jag hade.

Jag saknar mina vänner och jag saknar framförallt alla dessa tjejkvällar vi hade.

Idag vet mina vänner hur jag mår och dom frågar om jag vill hänga med på olika saker fortfarande även fast jag så snällt avböjer nästan varje gång.

Även fast jag saknar det sociala så är jag inte helt bekväm i skorna än att släppa ut den jag en gång var.

Ibland undrar jag om hon ens finns kvar inom mig???

För på något sätt så känner jag mig inte som samma person längre.

Jag känner mig tjock och totalt misslyckad innerst inne.

Idag är jag mer försiktig, tyst och backar undan och iakttar istället för att ta plats och visa att här kommer jag.

Jag är inte där än, men jag hoppas att den dagen kommer åter.

Kanske kommer den efter operationen??

Förhoppningsvis har jag då även tappat lite av det fläsket jag idag bär med mig, och bara det är ju en jäkla kick för självförtroendet.

Annonser