Även idag har jag släpat mig upp i ottan.

Och då menar jag verkligen S L Ä P A T!!!

Att vara helt knockad av tröttheten måste vara det mest jävliga jag varit med om.

Att föda barn är inget i jämförelse, den smärtan går ju över tillslut men det gör inte denna envisa trötthet.

Det var med tunga steg jag gick upp och väckte sonen.

Sonen for upp som ett skott, eftersom någon bestämt att vi skulle åka till badhuset idag efter innebandyträningen.

Jag ber till högre makter att jag tar mig igenom denna dagen utan att somna i någon pool 😉

Annonser