Etiketter

,

Ibland alltså…

Ibland vill jag bara slita huvudet av puckoläkaren och skrika in fakta i hans huvud så att han äntligen FATTAR!!

Men vad hjälper väll det när han har den iställningen han har, som tur var fick jag en remiss skickad till akutmedicin på mitt sjukhus som skulle kolla över det här med tröttheten.

Själv trodde han att det var psykiskt och att det absolut inte fanns någon medicinsk förklaring what so ever eftersom han hade tagit sååå många prover tidigare.

Allt baseras på tidigare prover som han stirrar blint på istället för att ta nya prover.

Nu står jag på ruta 1 igen och trampar.

Allt det här jag känner med jobbet viftade han bort och kom med förklaringen att det blir så i början innan kroppen vänjer sig , och det är bra om du försöker att gå till jobbet.

Vad tror han att jag har gjort alla dessa veckor egentligen?

Legat hemma och glidit på en räkmacka och sett på film och pillat mig i naveln???

Nää vet du vad jag har minsann bitit ihop så det står härliga till och jag har banne mig försökt ända ner från tårna.

Jag ger inte upp och kastar in handduken så lätt, jag försöker varje dag att orka med det som krävs av mig.

Jag visste att det skulle bli svårt att komma tillbaka efter sjukskrivningen och jag tar en dag i taget, men vad hjälper det när jag känner att det går åt fel håll???

I värsta fall får jag väll haffa koffeintabletter för att orka med vardagen!!

 

Annonser