Varje dag när jag kommer hem från jobbet kollar jag i brevlådan om posttanten varit där.

Och varje dag är lådan lika tom som den alltid är vid den tiden på dagen, lika tom som en köpgalens spargris!!.

Varje dag  hoppas jag på att min kallelse ska ligga där när jag öppnar brevlådan.

Egentligen borde jag ha lärt mig att posten inte kommer vid den tiden, men lik förbannat kan jag inte låta bli att hoppas och bara mååste kolla brevlådan.

Jag går som på nålar och väntar och väntar och väntar..

Och hoppas och hoppas….

Den dagen brevet dimper ner kommer jag att vara som ett barn på julafton!

Eller är det bara nu i början man är fylld  av eufori?

Jag har turen att följa två bloggerskor som har och ska göra gbp i dagarna.

http://blarfies.blogg.se/ gjorde sin gbp i går och https://idasgbpblogg.wordpress.com/ ska göra sin gbp i morgon.

Jag kommer att följa dessa med spänning och ta lärdom av  vad dessa bloggerskor skriver och vilka upplevelser dom har.

Sen är inte allas op upplevelser likadana det fattar jag med, men  jag ska följa dessa två lite extra noga.

Jag håller ju på å suger i mig all info jag hittar om gbp sedan puckoläkaren kom med förslaget.

Och som ni vet så har jag snart googlat sönder internet i jakten på bloggar, före och efter bilder u name it.

Allt som är bra att veta vet jag.

På så sätt har jag haft chansen att hitta er alla underbara gbp opererade vars bloggar jag idag följer flitigt.

Och jag måste säga :Fy faan vad duktiga ni varit/är,  vilket jävla jobb ni gjort/gör !!

Många tycker att det är fusk att göra en gbp, desssa människor har inte en susning om vad dom snackar om uppenbarligen.

Dom vet inte vad som krävs av dig både fysiskt och mentalt, vilken omställning det faktiskt är.

Jag släppte bomben för några kollegor på jobbet som undrade lite om min sjukskrivning och hur den skulle trappas upp.

Jag förklarade hur planen är som vi tänkt, i lösa slängar.

Jag förklarade att jag skulle göra gbp och hur jag tänkte kring min rehabiliteringen tillbaka till jobbet.

Att jag faktiskt ser fram emot gbp operationen, eller fetto operationen som jag oxå kallar den.

Även här möttes jag av neggo åsikter och uppmuntran till att INTE göra den.

Efter samtalet med svärmor sist så stängde jag av när min kollega började babbla på om att inte göra den.

Stänga av är något som jag förövrigt är svinbra på¨:D

Jag förklarade igen att jag redan bestämt mig av hälsoskäl sen var det inget mer med det.

Bad även dessa kollegor att inte nämna något på jobbet än, det kan jag ta själv sen när det är dags.

Hur kommer det sig att människorna runt omkring alltid vet bäst vad man ska göra??

Annonser