Nyss hemkommen efter några fruktansvärda timmar på jobbet.

Självklart så blir jag ju ståendes fastlåst och ensam i en kassa ännu en dag.

Den här möjligheten att kunna gå ifrån har inte skett än, och idag hade jag behövt det flera ggr.

Hade det funnits någon som jag hade kunnat byta med då hade jag gått ner i källaren och inte kommit upp mer, men nu är det så att ”vissa ” personer har en förmåga att försvinna och lämna en i sticket hela tiden.

Hoppas att mitt papper från fk kvinnan kommer med posten idag så jag kan viss vad vi faktiskt bestämde och varför jag jobbar luncher.

Jag blir så förbannat trött på att hela tiden tjata och tjata!!!

Men det är väll det jag får göra när jag jobbar med egoistiska människor.

I morgon ska jag förklara för dessa människor exakt hur det ligger till och ta med pappret där det står ordagrant att ägaren till min arbetsplats har lovat att jag ska kunna få gå ifrån när jag behöver!!

”Det är ju bra att M jobbar luncher för då kan hon gå ifrån när hon behöver, för då är vi ändå så många på golvet ”

– My ass vilket bullshit det var!

Istället har man utnyttjat det faktum att jag kommit tillbaka på lunchen och lämnat mig själv i kassan för att dom vet hur snabb jag är på att utföra mitt arbete, så att som själva kan slinka undan.

Jag är inte på mitt arbete för att deras luncher ska gå smidigare , även om jag höjt både servicen och ribban avsevärt sen jag kom tillbaka.

jag är där för att jag ska försöka att se hur det fungerar att jobba efter en lång sjukskrivning.

Att försöka att återgå till något som liknar den vardag jag hade en gång.

En rehabilitering, där det faktiskt är arbetsgivarens skyldighet att se till så att det fungerar.

Igår skickade en vän som oxå blivit sjukskriven från vårat jobb sms och frågade om jag kunde ta med hennes saker hon hade i sitt skåp.

Självklart skulle jag fixa det, åkte ner till jobbet lite tidigare så att jag skulle kunna fixa det.

Om det nu vore så att hennes grejjer fanns kvar i skåpet!!

Någon annan hade nu detta skåp och när jag frågade en av dom som bestämmer så fick jag svaret :”det är slängt, hon har ju inte jobbat på 1,5 år och det var ändå bara skorna i skåpet”

Jag blev så ställd att jag vände på klacken och gick därifrån

Hela tiden jag var på jobbet tänkte jag på hur respektlöst av dom att göra så.

Även om det ”bara” var hennes skor så var det ändå skor som denna medarbetare betalat själv, och det är ändå hennes skåp oavsett om hon är sjukskriven eller inte!!

Den här tjejen är som sagt sjukskriven och jag kan inte tänka mig att hon någonsin kommer att känna sig välkommen på den arbetsplatsen igen!!

Alltså det är inte konstigt att man blir helt knäpp i huvet av att arbeta där!!

Egentligen är det inget fel på jobbet i sig, felet ligger i människorna som bestämmer där!

Ursäkta, men jag var bara tvungen att spy ur mig det värsta!!

Annonser