Nu är det bara jag kvar som är vaken i familjen.

Barnet sover sedan ett bra tag tillbaka och nu gick mannen precis upp.

Det är tyst och mörkt i hela huset.

Förutom tvn som står på, fast på ljudlöst.

Det är nu min ”egentid” börjar.

Tid då jag njuter av att vara för mig själv.

Att bara vara jag för en stund, utan någon som ropar mamma eller älskling.

Att kunna andas ut och reflektera över tillvaron och dagen som varit.

Jag tycker verkligen om att umgås med familjen och jag har även insett vikten av att ta hand om mig själv.

Mår jag bra så vet jag att även min familj mår bra 😃

Hur är det för er??? Behöver ni någon egentid eller kör ni bara på?

Advertisements