Pirr i magen…..

I morgon är dagen här.

Dagen då jag ska blotta det allra jobbigaste och fulaste jag vet med mig själv.

Att visa det som en gång var en fyllig rund mage som numer inte är så fyllig utan mer som en degklump som inte jäst känns pinsamt.

En bullig,  ojämn och ful mage.

Jag är stolt över min viktminskning och jag ångrar inte en sekund att jag lät mig opereras där och då.

Jag visste att det skulle bli lite slit å släng kvar,lite här och där av hud som inte hängde med.

Innan har jag alltid gått med huvudet högt i badkläder och vart stolt över alla kilon jag tappat, att degen Lixom vart en symbol för mitt gamla jag.

Att jag kommit så långt på resan som jag faktiskt gjort.

Att degen varit en del av mitt nya och mitt gamla jag.

På något sätt så har jag ändå accepterat att den funnits där och samtidigt som jag vart rädd för ännu en operation så har jag Lixom försökt att bortse från hur illa det faktiskt ser ut.

För det är allt annat än snyggt!

I morgon ska jag som sagt visa degen för min läkare.

En läkare som jag känner sedan många år tillbaka, en läkare som jag brukar känna mig trygg med i de flesta situationer…

Men inte nu…

Att visa det jag skäms så över tar emot som faen även fast jag gör det för att få hjälp att fixa till det……..